>.<

Det är med blandad glädje och gråten i halsen jag sitter här, under en filt... Fryser, snorar och hostar slem. Vet tamejfan inte vart jag ska ta vägen. Svaret är såklart väldigt enkelt. Ingenstans. Men just när ena lillan kommer ner och stökar till det och säger något som "Emmelie är min älskling" överväger jag livet och tycker det är helt OK att ligga hemma, så meningslöst som jag gör..

Sen att vovven kommer och lägger huvudet i knät och kollar så som bara hundar kan gör ju inte saken värre. Krypa ner i soffan med lite Molly, gossip girl och halstabletter låter plötsligt inbjudande .. Min enkla, tråkiga vardag för stunden. Yippe kay-yay MF!